Vad jag älskar om mig själv

Jag fick lära mig att alla har en själsfrände som kan göra dem lyckliga och hela, men ingen berättade att jag måste älska mig själv innan jag kan bli kär i någon annan. Alla har vi förmodligen blivit bedragna av någon vi älskat, vilket förvånande nog inte kan hända om vi lär oss att älska oss själva först. Men om du inte älskar dig själv kommer du inte bara ha det svårt att knyta band med andra personer, utan det kommer även öka din risk för depression. Du kan lära dig att upptäcka tecken som pekar på att du inte älskar dig själv så mycket som du borde. Vad jag älskar med mig själv. Det jag helt enkelt bestämde mig för att göra var att skriva en lista över vad jag älskar med mig själv. Det tog en liten stund att komma igång men när jag väl började skriva så flöt det på. Vad tycker du om mest hos dig själv? - Jag tycker om hela mig. Jag gör så gott jag kan och kämpar på. Jag blir nästan lite gråtmild, men jag har inte kunnat säga det förut. Att jag ... Jag kanske låter hård nu men jag tror detta är viktigt att tänka på. Jag älskar min man och mina barn och de kommer alltid först MEN det betyder inte att jag inte får plats i det hela och får jag frågan om vem JAG är så väljer jag att svara som exempel nummer ett ovan. Jag har koll på vem jag är, hur jag lever och vad jag gör. Jag älskar mig själv, för mitt syfte är att växa med dig. Vad jag vill är att dela min väg med dig baserat på förtroende och förståelse för att bygga en kärlek som är fri och fortsätter växa. Det är därför jag älskar dig och jag älskar mig själv. För jag vill inte förlora mig i relationen, men jag vill förlora mig med dig. Även om jag med handen på hjärtat kan säga att jag älskar mig själv i dag, så har jag full förståelse för dig som rakt svarar nej på frågan om du älskar dig själv. Det fanns en tid då jag också svarade nej. Det fanns en tid när: jag inte visste om det fanns någon mening med att jag skulle leva. Kärlek innebar att tycka om mig själv tillräckligt mycket, och när jag gjorde det så slutade jag bry mig om vad någon annan tyckte. Det är vad jag önskar dig i det nya året. Jag önskar dig ett år där du börjar älska dig själv för den tjejen som tittar tillbaka på dig i spegeln. Det sägs ofta att en inte kan älska andra om en först inte älskar sig själv. Det är ett vackert ordspråk kan tyckas men jag har själv inte så mycket till övers för det. Har växt upp i vad jag vill kalla för ett kärleksfullt hem med mycket kärlek omkring mig men endock finner jag det stört omöjligt att Älska mig själv.. Jag delar känslan av att kärleken till en själv kan ... Jag älskar mig själv! Posted on: 8 september, 2007 27 januari, 2018 Ullis ringde och bara ”Kan du slänga ihop ett sånghäfte till kräftskivan?” och jag bara ”Vad framförhållning betyder sa du?” och sen slängde jag ihop ett kräfthäfte på 2o minuter.

Högkänslig Personlighet, anledningen till min psykiska ohälsa idag?

2020.08.16 10:58 FthatDepression Högkänslig Personlighet, anledningen till min psykiska ohälsa idag?

Hej!
Som vanligt har timmar spenderats framför Google letandes efter svar på vad jag lider av för psykisk ohälsa/personlighetsstörningar osv.
Idag fann jag något som någon aldrig nämnt eller som jag någonsin aldrig hört talas om.
Högkänslig Personlighet (HSP) / Högkänslig Sensationssökande Personlighet
Tror äntligen jag funnit grunden till mig själv och fått svar varför jag var som jag var under min ungdom. Precis allt stämde in.
Men saken är den att för fem år sen kändes det som jag förlorade stora delar denna känsligheten i mig. Det var när jag hamnade i min första depression, eller som jag i alla fall antar var depression. Kan även ha varit utmattningssyndrom/depression, som jag tog valet att hoppa av skolan. Idag vet jag med säkerhet att jag lider av ständiga måttliga/svåra depressioner och haft det återkommande i fem år.
Tog hjälp första gången för ett år sen, men har dessvärre inte kommit någon vart. Inne på tredje SSRIn nu efter ett ett 6 mån uppehåll ifrån SNRI. Kände inte igen mig själv alls på SNRI, var väldigt apatisk. Medan min första SSRI ledde till suicidförsök.
Har som sagt hela tiden letat ifall jag kanske är Bipolär, ADD, Aspbergers, EIPS, PPD, FPD och annat. Men det kan helt enkelt vara så att jag bara ”lider” av HSP och det som förändrat mig mycket är dessa depressioner, men tror även min uppväxt spelar in stora delar.
Är det någon här som fått bekräftat att de är en HSP? Det är ju ingen diagnos, utan mer en personlighet. Men en läkare kanske kan säga att man har det ändå.
Skulle verkligen vilja veta hur någon med HSP förändrats vid ångest/depression. För jag känner inte igen mig själv alls längre. Kan man ens vara elak? Jag slängde mina föräldrar, bad de fara och flyga, inte talat med dem på flera månader. Även tagit avstånd mycket ifrån mina syskon och övrig familj, inte helt ut dock, men är mest telefonkontakt via sms/snap till och från. Skamkänslorna tar över tror det är därför jag ej vågar träffa dem.
Har förlorat nästintill alla mina vänner, då jag levt väldigt isolerat de här åren. Missade ju även studenten och allt däremellan, klart det sätter sina spår framförallt när man är så grovt deprimerad och förvirrad jag faktiskt är.
Kan man förlora sin ”HSP”? Som i mitt fall, efter mitt suicidförsök blev jag väldigt personlighets förändrad, mer än jag jag blivit pga depressionen. Väldigt likgiltig, impulsiv och har inte alls samma konsekvenstänk som jag hade under min uppväxt. Började även bruka mycket cannabis här och brukat lite blandat till och från, men rökte cannabis i ca 7-8 månader dagligen. Dumt? Kanske. Det gav mig lycka, tog bort all ångest och jag fick lättare för att ta hand om min hygien, städning hemma men även matlagning. Men blev ju inte den människan jag alltid varit innan mina depressioner. Sen är det ju inte accepterat att röka i Sverige och jag vill vara nykter, må bra och se en framtid igen. Att bruka droger som jag gjort gav mig också mycket skam, de få jag har kvar som jag träffar nån gång då å då vet om mitt bruk. Men känns mer som de började stämpla mig som någon luffig pundare.
Tror mycket av min depression handlar om att jag behöver få svar, jag visste alltid att jag ofta tänkte annorlunda när jag växte upp. Reagerade ofta på hur andra kunde uttrycka sig när andra var ledsna och sånt där, sen vet jag att jag ofta blev kallad ”känslig” av min familj, kan ju vara förklaringen nu. Vet också att när jag älskar någon, så älskar jag någon. Är väl typ omöjligt för en HSP att vara otrogen, vilket definitivt är mitt fall. Också en sådan sak jag aldrig kommer att förstå hur man kan vara det. Kan liksom inte hitta svaret till det.
En ganska förvirrad text, är ganska tankspridd och tänker mycket. Men skulle vara skönt ifall någon vet att det har HSP och som ”gärna” haft problem med psykisk ohälsa kan dela med sig.
Må väl.
submitted by FthatDepression to sweden [link] [comments]


2020.03.29 15:22 Kyndrak Nordisk TV - En guide till nytt utbud

Vi i Skandinavien har inte bara världens bästa samhällen, vi förstår även varandra väldigt enkelt. Så tröttnar du på att kolla på amerikanska serier med helt bisarra värderingar och moraler, men har sett klart allting svensk TV har att erbjuda så följer här en guide till en helt ny värld som kanske öppnar sig för dig. Passar bra i tider då många bör vistas hemma.
Pga. copyright osv. så är "köpta" serier regionlåsta, dvs. dyra amerikanske produktioner eller reality program, svenska serier som gjorts av produktionsbolag som inte är public service, och musikrelaterade program. Det som är kvar är kanalernas egna produktioner som dom så vänligen låter utomstående titta på utan regionbegränsningar. Förstår man det konceptet och inte blir sur när "Poldark" på NRK inte startar eller får upp ett felmeddelande när man vill starta "Tunn Is" på Isländsk TV så kommer du snabbt komma in i det.
Här följer mina personliga favoriter

Norsk TV

Alla älskar norska, det går inte att vara sur eller ledsen när man hör norska. Så sätt på din bästa "ische"- dialekt, börja alla meningar med "jag må nå...", och använd häftiga ord såsom "flink" och "morsom" så ofta du kan.
NRK WebplayeAndroidTV/Mobilapp
Vi börjar på toppen med den snyggaste, fylligaste och roligaste kanalen. Bra varierat utbud med lättnavigerat och tydligt UI.
Side om side Om du gillar Felix Herngren humor så kommer du älska den här.Det är nämligen ingen stammande pinsam Felix med, men samma underbara typ av skämt
Der ingen skulle tru at nokon kunne bu Ett program för dig som vill käka chips i soffan men ändå känna dig aktiv.Det handlar om ensamvargar som väljer att bo mitt uti vildmarken i norden, där varje dag är en kamp för överlevnad och värme är en lyxvara under vintern.
Familieekspedisjonen Ut på tur, aldrig sur! Ideala konfliktfria familjer utan vildmarkserfarenhet tävlar mot varandra att nå först till ett mål genom den norska vildmarken. Feelgood och vacker miljö i ett och samma program.
P.S. Om du gillar julkalendern så må du kika på deres. Svenska julkalendern är det ikke nå fel pa, men gillar man inte Sci-Fi rymdäventyr till jul t.ex så har NRK lite mer klassiska och spännande alternativ som e väldigt flink.
TV2 Sumo
WebplayeAndroidTV/Mobilapp
En norsk betalkanal med fokus på reality-tv. Visar reklam, men deras reklam är samma märken som vi har fast utan all jobbig Casinoreklam, dvs rolig reklam. Har en kategori bara för fria serier, vilket gör denna sida till den lättnavigerbaraste av alla för oss icke-norrmän att titta på deras utbud. Kräver att du skapar ett gratiskonto att logga in med.
Farmen kjendis Farmen, fast på norska, med kvinnan vi alla älskar att hata; Gunilla, the one and only.Vissa förstår inte vad hon säger, andra är rädda för henne. Kanonbra underhållning helt enkelt.
Glow Up Ingen måste något i livet, men gillar du smink så vill du verkligen inte missa detta.Riktigt snyggt producerat och rolig tävling som handlar om just tävlingen och inte massa drama omkring. Rätt person vinner i slutet även. 10/10
Wunderland En reality serie i sin fjärde säsong som följer norska raggare som åker gamla jenkare, super och allmänt mår. Norska Raggare, det blir inte bättre. Väldigt snyggt filmad.

Finlandssvensk TV

Ibland kan det kännas som i vill gärna glömma bort dom för dom påminner oss om dåliga minnen, men finlandssvenskar finns och har den bästa dialekten efter norrlänningar i min mening. Den enklaste starten för dig som vill se nordisk tv då alla pratar svenska.

YLE WebplayeAndroidTV/Mobilapp
En väldigt snygg men tyvärr krånglig sida för oss som vill titta från Sverige. Många program är markerade som tillgänglig endast för finnar för att skilja programmen åt, men dom som inte är det kan ändå vara otillgänglig för oss. Appen och beskrivningarna är på svenska, men det är inte först du startar programmet som du vet om det är på svenska eller finska och om det finns svensk text, men godbitar finns.
Eskil Granlund - stridsordonnans Eskil berättar några minnen från frontlinjen från en rysk offensiv vid Tali-Ihantala. Han får Rambo att låta som en söndagsflanör.
Den stora festen Svensktalande Samer i Finland berättar om deras förberedelser inför deras kristna konfirmation.Mycket att packa upp här om vad tradition och kulturidentitet egentligen är.
Finland är svenskt[svensk textning] Nu är det lätt att tänka att vi är hemska imperialister som behandlade finnar som skräp och vi är så himla onda innerst inne och måste sona för våra förfäders handlingar. Eller så kan man se vad dom själva tycker om deras identitet och hur det historiskt faktiskt var. Superbra serie som dyker djupare i ämnet.
MALAX TV WebplayeAndroidTV/Mobilapp
Meme TV. Finns inget bra här mer än kultfaktorn. Vill du vara "edgy" så kan du ha på det som bakgrundsvideo på din hemmafest. dom har ingen app, så kan du koda sånt så är det nästan ett medborgerligt ansvar att hjälpa dom med det. Det finns även fler liknande om det här är din grej . Lokal-TV i svenskfinland

Dansk TV

Det är inte så grötigt som du tror, utan snarare bara en konstig skånska när undertexterna är på."Man vänjer sig" som en känd filosof en gång sade.
DR WebplayeAndroidTV/Mobilapp
Propps till Danska public service att dom har ett program som heter "Danmarks bedste bonderøv".Sidan är inte den snyggaste men praktisk. Utbudet för icke-danskar är inte det största.
Gift ved første blik Danska "Gift vid första ögonkastet". Mysig enkel och bra tv. Inte så grötig danska, lätt att hänga med och deltagare man lätt fastnar för.
Herrens veje Väldigt grötigt utal, men väldigt bra serie! Värd mödan att vänja sig vid danskan.
Doggystyle Asta glider omkring och försöker hitta sin plats på jorden och kärleken.Är du nyfrälst på danskan nu så är det här serien att fortsätta på om du gillar romantik.

Isländsk TV

The Dark souls av nordisk TV. Det är glest och kalt där. Både i landet och med programutbud. Allting är på isländka naturligtvist.
RÚV
Jag hade önskat att SVT finansierade textningen till svenska så fler kan ta del av deras program, som t.ex en dokumentär om deras första kvinnliga president som själv pratar svenska. Vigdís, fífldjarfa framboðið. Men världen fungerar inte så tyvärr, även om dom köpt massor av svenska serier.



Har detta hjälpt dig mot karantäntristessen så glädjer det mig.Jag kan tycka det borde finnas starkare samarbeten emellan nordisk public service TV, både att tillåta fler program vara tillgängliga men också med textning av varandras språk. Bra statliga jobb som inte behöver ligga i Stockholm, samt bra för våra länder att komma närmare varandra kulturellt. En utopi skulle vara att alla nordiska public servicekanaler går att se fritt i norden sinsemellan med varje lands språks textning som val.
submitted by Kyndrak to sweden [link] [comments]


2020.03.20 23:17 ekkologik Svenskfientlighet

Jag är andra generationens invandrare. Född och uppvuxen ute på landet med svenska vänner. Mina föräldrar ville anpassa sig och komma in i samhället så fort som möjligt , så när jag kom till världen fick jag även ett svenskt namn. Jag älskar Sverige och respekterar landet ut till det sista, men att också vara invandrare är inte lätt alla gånger.
Jag skriver här för att ventilera mig själv då jag är rent sagt förbannad på vissa invandrare..
Då jag har ett svenskt namn så reagerar många invandrare på det och säger ”vill du va svensk” eller , ” är du försvenskad” , JA jag kanske vill vara svensk då jag bor i Sverige ??
Men hur som helst så har jag inte brytt mig mycket men har nu börjat tröttna... ”Varför pratar du så svenskt” , ”varför bryter du inte utan har så bra svenska” osv.. det är ALLTID dessa invandrare som ger mig såna kommentarer , det är typ aldrig en svensk som har brytt sig om jag har ett svenskt namn tillexempel.
Jag är nu gift med en Svensk och har barn. Och har varit på släkt middag tillsammans med min släkt då.. vi sitter vid bordet och min fru går för att amma mitt barn. Och då börjas det pratas nervärderat om svenskar. Att dem kan va egoistiska osv. Då fick jag droppen och sa till! Att mitt barn är 50% svensk och så länge jag hör något sånt snack så kommer jag ta det personligt sa jag till dem.
Jag orkar verkligen inte all detta svenskfientlighet... herregud vad är problemet ? Varför kan ni invandrare inte respektera landet bara och folket ? skäms på er.
Så nu har jag ventilerat av mig och går och lägger mig!
GODNATT
submitted by ekkologik to sweden [link] [comments]


2019.11.28 19:04 Hyteel Söker tillfällen att utvecklas inom matematik utanför skolan

Hej! Jag går i ettan på gymnasiet och har fått ett passionerat och ambitiöst förhållande till matematik.
Jag älskar att lära mig nya saker relaterade till matte och jobbar ofta med att komma på olika teorier, ekvationer, formler och modeller. Dock så känner jag mig begränsad och blir snabbt uttråkad om jag sitter och räknar på t.ex. kunskapsmatrisen eller liknande på min fritid. Men trots detta så blir jag fortfarande frustrerad av mina begränsade kunskaper.
Därför söker jag något/någon/vadsomhelst där jag kan utveckla min matte. Det spelar ingen roll om det är för avancerat då jag älskar att lära mig nya saker och arbeta hårt för att förstå saker jag inte förstod tidigare (Ex kan vara när jag lärde mig själv logaritmen genom de riktigt överkomplicerade wikipediasidorna) men jag vet om mina begränsningar.
Ex på en teori jag utvecklade.
Normalt sätt så skriver man en prisma genom (W*H*L)/2. Men vad skulle hända om den var kapad på ett sätt så den som skulle vara liknande en fjärdedels pyramid? Då skrev jag formeln: (W*H*L)/2 * (1-X) där X är: X = 1/(180 - (tan^-1((W^2 + H^2 - C)^(1/2)/L) + tan^-1(L/(W^2 + H^2 - C)^(1/2)) / tan^-1(W^2 + H^2 - C)^(1/2)) Jag kan inte förklara detta på ett bra sätt men min lärare sa att jag hade rätt när jag visade det med mer detaljerade förklaringar på whiteboarden :) 
Vilken feedback som helst skulle vara uppskattad.
submitted by Hyteel to sweden [link] [comments]


2019.11.25 13:19 kastabortrelation [Seriös] Hur gör jag slut med min självmordsbenägna flickvän?

Hej Sweddit.
Sitter i en rejält knivig situation här och hade behövt alla råd och tips jag kan få.
Jag måste göra slut med min flickvän som är självmordsbenägen. Jag vet dock inte hur jag skall göra detta, eller gå tillväga då jag är rädd för att hon kommer begå självmord om jag faktiskt lämnar henne.
Jag har försökt lämna henne vid tidigare tillfällen och då får jag frågor av henne i stil med "hur kan du vara så ond att du lämnar mig när jag mår såhär" osv. Jag har försökt hjälpa henne med hennes problematik, och jag försöker fortfarande hjälpa henne men det går inte. Det är inte lätt för mig, när hon dessutom påtalar att det är jag som har förstört henne och det är jag som är anledningen till att hon är suicidal (hon har dock haft denna problematik lång innan jag träffade henne för första gången).

Jag känner att jag måste lämna henne, för att själv inte dras ner i avgrunden och må ännu sämre än vad jag redan gör av denna situationen. Droppen var när jag var på jobbet nu i förmiddags och hon skrev till mig att hon försökte hänga sigsjälv inatt men hon fick inte till knuten på min slips som hon försökte hänga sig i. Jag älskar henne över allt annat och jag är så fruktansvärt rädd att hon faktiskt kommer ta sitt liv om jag lämnar. Samtidigt känner jag enormt skam och skuld över att ens tänka på att lämna henne när hon mår såhär. För att göra det ännu värre så sa jag till henne imorse att jag inte tänkte göra slut med henne, när hon frågade om jag tänkte i dom banorna.. Jävligt dumt av mig.

Har någon annan varit med om något liknande och hur bad ni er åt och hur gick det till? Som sagt, all hjälp och tips uppskattas något enormt.
submitted by kastabortrelation to sweden [link] [comments]


2019.09.11 17:18 mincoder Intervju - Möt ministern: Del 3 Conrad

Intervju - Möt ministern: Del 3 Conrad
https://preview.redd.it/41imc5q7fzl31.jpg?width=992&format=pjpg&auto=webp&s=7b5b0bc5a44b032abb55d8d22a3192b9f9f025ef
Vem är du?
Jag är en kille som älskar byråkrati. Fyra ord som beskriver mig politiskt är: Progressiv, teknokrat, federalist och lokalpatriot.
Vilka är dina kärnfrågor?
Miljön är en fråga som ligger mig när om hjärtat men miljön har att göra med alla andra frågor så jag har inga riktiga kärnfrågor i mina ögon.
Varför valde du ditt parti?
Som jag sa tidigare ser jag mig själv som progressiv och jag tycker ekonomin är viktig och blir bäst om den får göra sin egen sak med staten som går in så och då. Det jag försöker komma till är att jag valde det mest progressiva/liberala partiet som fans och det är De Gröna, annars sympatiserar jag gärna med liberalerna. Jag är alltså höger inom mitt parti och ser De Gröna som ett mitten parti som inte lutar åt något håll och Det är det jag gillar om DG.
Vad vill du göra som minister?
Som Civil- och Inrikesminister vill jag komma med innovation till inrikesdepartementet och ge det min prägel. I detta nu jobbar jag med en reform av spelmarknaden men jag kan inte lova något i nuläget om detta.
Vilken är din favoriträtt?
Favoriträtt är Wallenbergare, men det får gärna vara tex lamm eller bönor utblandade i färsen.
submitted by mincoder to Folkbladet [link] [comments]


2019.04.14 08:24 kejwiaasn Måste välja utbildning inom 1 dag. Står mellan Elektroteknik och Teknisk fysik på KTH. Uppskattar verkligen tips/råd.

Hur eftertraktat är teknisk fysik är jämfört med typ elektroteknik? Ser verkligen arbetsgivare tekniska fysiker som "ubermensch" som kan göra allt och lära sig vad som helst? Eller tycker de att deras utbildning är för teoretisk? Jag står mellan valet elektroteknik eller teknisk fysik på KTH. Jag älskar fysik matte och teknik, vill troligen jobba inom autonoma system och robotik (vilket är en master både F och elektro har).
Elektro
Fördelar
Internationellt mer eftertraktat än teknisk fysik (electrical engineering vs engineering physics). Mer tillämpad och specialiserad samtidigt som den är teoretisk. Bättre bas för robotik och autonoma system.
Nackdelar
Jag vet inte hur intresserad jag är av elektroteknik (tycker det låter intressant men har aldrig pluggat elektroteknik så teoretiskt så jag vet inte om jag kommer att gilla det). Ganska lite klassisk fysik (och modern fysik utöver elektronik) vilket är det jag gillar mest inom fysik, men detta kan jag åtgärda genom att välja till modern fysik och mekanik som valfria kurser man får välja.
Eftersom det är mer tillämpat och specialiserat så har jag inte ett lika stort utbud på masterutbildningar än teknisk fysik, detta blir ett problem om jag under dessa 3 år ändrar mig om vad jag vill jobba med.
Teknisk fysik
Fördelar
Bred utbildning med möjligheter till nästan vad som helst när man ska välja masterutbildning. Känner att jag är mer intresserad av kurserna som erbjuds på F än elektro. Generellt sett högre prestige och mer eftertraktad på den svenska arbetsmarknadenen(?).
Nackdelar
Blir ej tillämpad eller specialiserad efter de 3 första åren. Ej lika relevant för det jag tror att jag vill plugga vidare/jobba med (robotik). Har hört av vissa att den faktiskt är mindre eftertraktad på arbetsmarknaden och man måste lyckas sälja den (och sig själv) bra inför arbetsgivare om man ska ta jobb som någon med bas i elektroteknik skulle ha mer relevant kandidat till (som till exempel ett jobb inom robotik).
Vad är era åsikter? Jag kanske läser öppen ingång också men har hört från många irl och på reddit att det är ett helvete.
submitted by kejwiaasn to sweden [link] [comments]


2019.03.16 00:38 spejsad Det är kämpigt

Jag skriver av mig i hopp om att det ska ska kännas bättre.
Har en dyster period i mitt liv. Min pappa fyller 70 idag och ligger på sjukhus. Han har en allvarlig bakterieinfektion i sitt ben som krävt 6 operationer hittills, läkarnas prognos är att det blir 5 till. En överhängande risk finns att han får amputera över knät och att infektionen inneburit, och kan innebära, ett livshot. Min pappa har gjort mig till den jag är, utan honom hade jag inte varit tillstymmelsen till den pappa som jag är för min egen son, eller den make jag är till min hustru, eller vännen till mina närmsta som jag vill att man alltid ska kunna lita på. Han har varit en stark tyngdlyftargubbe och stöttepelare under min uppväxt och att se honom så försvagad, så förminskad slår mot mig så hårt... Jag hade aldrig kunnat förbereda mig på den känslostorm som härjar i mig nu. För en del kanske det är ett lyxproblem, det faktum att jag har en familjemedlem att älska så mycket och vars sjukdom påverkar ens känslor så kraftigt, men jag rår inte för det.
Min mamma är en hoarder. Vi snackar alltså om att huset inte har kunnat dammsugas på 10 år för att det ligger så mycket bråte överallt. Jag har inte hört det själv, men jag kan garantera att grannskapet snackar om hur hemskt det ser ut hos dem. Hon satte en kil mellan henne och mig när jag var i tonåren med hennes vägran att inse att hennes hem och hennes (oförmögna) sätt att sköta det innebar en både psykisk och fysisk påfrestning för mig. Sedan dess, och sedan jag till slut flyttade därifrån har jag försökt jobba med henne så gott det går vid sidan av mitt jobb och mitt eget familjebildande. Sonen har aldrig varit hos dem eftersom det är en livsfarlig miljö för ett barn. Jag har så ont i magen av hur det ska gå för min pappas rehabilitering, oavsett hur eländet med infektionen slutar, för det går fanimig inte att gå med kryckor eller rollator i hemmet. Fy fan för att behöva åka in på äldreboende när man är 70 på grund av sin fru (som han ändå älskar). Jag är också rädd att hygienen i hemmet kanske är den bakomliggande orsaken till hans infektion. Vill inte inse det, men jag kanske hatar min mamma för det här. Men det hjälper ju inte mot hoarding-problemet om man ska tro vad som skrivits om sjukdomen. Då ska man bara vara glad och positiv mot den sjuka, vilket blivit tröttsamt efter alla dessa år. Det finns för övrigt inte ett skit i Sverige, vad jag kan hitta, i form av stöd för det här problemet.
Jag är pappaledig sedan 6 månader, planerar att vara det i 6 till. Vi ska flytta för att hamna närmare de förskolor och skolor som vi vill att sonen ska få gå i, vilket innebär att jag måste hålla ihop för att flyttpacka, stötta min pappa på sjukhuset och efteråt, vara en fungerande pappa till min son, försöka förmedla allvaret i hemmets skick till min mamma (vägran att förstå finns fortfarande där) och också hålla ihop själv.
Jag gav nyss upp mina drygt 3 år som tobaksfri med en snus. Det kändes ganska bra. Hoppas jag lyckas sluta innan sonen hinner förstå och snappa upp min ovana.
Tack om ni orkar läsa.
Edit: Vad många gulliga människor det finns, var inte beredd på att få så mycket positivt gensvar på detta. Det hjälper verkligen, klyschigt som det kan låta att säga så. Jag har kusiner på mammas sida som vuxit upp med mycket häng hemma hos oss, och de har erbjudit sig att hjälpa med den praktiska biten vad gäller rensning. Det är bättre än att jag klampar in och tvångsstädar eftersom min och mammas relation är så infekterad vad gäller hoardingen, det blir ingen hållbar lösning, framförallt inte för min pappa. Större risk att hoarden är tillbaka inom kort då också. Min fru blev ledsen av att se mig falla tillbaka på snuset. Hoppas hon finner det i sig att förstå att det inte råder normala omständigheter.
submitted by spejsad to sweden [link] [comments]


2019.02.22 23:44 Becca65432 Ensam i en studentstad

Jag är en 24-årig tjej som har lite social ångest och har gått 1,5 år på universitet utan att få en enda vän. Jag tror inte att jag är blyg i grunden men har dåligt självförtroende så jag antar oftast att andra inte gillar mig och sitter själv. Egentligen älskar jag att prata och är väldigt mån om dem jag bryr mig om. Men på skolan blir det en prestation att vara social, en teater, och ofta vill jag inte tränga mig på. Ett problem är också att jag är höger(skyltar dock inte med det) och de flesta i den här staden, inklusive många i min klass, gillar inte sådana som mig. Sedan dricker jag inte och är därmed inte med på kårens sittningar. Enda stället jag går till förutom skolan är gymmet, men det är så stort och är alltid så mycket folk där så det finns inte en chans att prata med någon. Alla är ju rätt upptagna med sitt, tjejerna har sina hörlurar konstant och killarna verkar så fokuserade att man inte vill störa. Jag vill så gärna ha kompisar som andra men jag vet inte vad jag ska göra. Vill inte spendera flera år till ensam men det känns som att det inte kommer att bli bättre. Hur gör man för att hitta riktiga vänner?
submitted by Becca65432 to sweden [link] [comments]


2019.02.16 10:29 vildapple Veckans åsikter!

Vad vore mellovecka utan att jag skriver ett inlägg fullt av åsikter som ingen bryr sig om? ;)
Är det någon som läser det här? Är jag den enda människan som bryr mig om deltävlingarna i år? Är alla andra så överens om vad man ska tycka att det känns överflödigt att berätta det för någon på internet?

Så många frågor! Så dåligt med svar när man pratar med sig själv!

Nu till saken:

Dolly Style växer för varje gång jag lyssnar på den, så otroligt catchy! Kanske inget mästerverk egentligen, men svår att motstå!
Lovers of Valdaro - Mycket 80-tals-syntpoppig. Jag gillar't, men tvivlar på att det kommer att funka särskilt bra.
Martin Stenmarck - Någonting i början av refrängen får mig att tänka på "Sista andetaget", och sen blir jag lite besviken på att den inte fortsätter på den låten istället. :/ (Är det någon annan än jag som har det här problemet? När någonting påminner om en låt jag gillar men sen drar iväg åt ett annat håll blir det liksom ett minus för mig automatiskt.) Sen har jag aldrig varit särskilt förtjust i den här snubben, han känns lite slemmig. Inte Boris tung-slemmig, mera light gubbslemmig.
Lina låter som Alcazar, och det är alltid en bra sak i mellosammanhang.
Omar kan vara den jag är mest kluven till den här veckan. Jag tror att jag kan uppskatta låten, men i ett annat sammanhang. Den känns inte klockren på scen, mera nånting att lyssna på i en keff mobilhögtalare när man ligger på en gräsmatta i sommar.
Jag ger inte jättemycket för Rebecka. "Jag är så stark och självständig"-låtar är inte riktigt min grej, och även om rösten är bra känns det som att den saknar lite "pang" och tyngd för att det här ska hålla.

Men veckans solklara favorit är naturligtvis Jon Henrik. Det är lite folkmusik, lite Pontare, lite Abba, och lite jojk. Det här är Sverige i ett nötskal! Som Magnus Uggla skulle ha sagt - äkta fosterländsk kan va rätt hemsk, men bra för att va svensk. Alltså jag bara älskar det. Sverige, det här är vår nya themesong. Jag vill äta köttbullar och bygga IKEA-möbler nu. :D
submitted by vildapple to Melodifestivalen [link] [comments]


2019.02.07 09:47 LabelMeWolf Förhållande med nyktrande missbrukare.

Hej, jag känner mig tom och osäker i mitt förhållande samt orolig för att respektive känner detsamma. Det uppstår luckor av tomhet och ofta när jag pratar så förkortas samtalet av respektive innan jag ens har pratat klart. Respektive gillar att vara fysiskt intim med mig, men när det kommer till samtal så finns det inget tålamod ifrån respektive och jag känner mig förtryckt, nerprioriterad och när jag pratar om problemet så riktas taggarna mot mig, respektive blir grinig och defensiv när jag tar upp något, samtidigt så är det lite av min utbrändhet som gör mig känslig och förvirrad. Jag blir kallad för sötis mer än älskling numera och ibland inget alls, även fast jag får höra att respektive älskar mig. Jag känner osäkerhet hos respektive på någon nivå. Respektive är även nyktrande missbrukare och har två olika sidor som Dr.Jekyll och Mr.Hyde och är själv medveten om det så jag har fått genomlida mycket i vårat förhållande och när vi är tillsammans så känner jag motstånd, osäkerhet, rädsla samt trötthet och jag är själv rädd och osäker, jag vill att vi ska ha ett kärleksfullt öppet förhållande men, jag balanserar, tvivlar och är alltid på min vakt. Det känns som att respektive går och döljer på något, känslor kanske? Eller något som respektive har gjort. Jag vill tro att vi/jag kan lösa det här problemet, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt och vad som egentligen händer. Respektive kanske är nöjd i förhållandet och vill bara ha egentid?
Det senaste jag skrev till respektive var: "Jag har en fråga, som du inte behöver svara på. Men det vore inspirerande. Om du skulle beskriva mig helt ärligt och öppet, hur är jag som person? och hur påverkar det dig?"
submitted by LabelMeWolf to sweden [link] [comments]


2019.01.14 01:43 Frihet72 Varför lämnade jag "Sanningen"

Det var inte nåt märkligt eller nån erfarenhet som gjorde att jag stack!! Men för mig det är ju märkligt. Jag har inget emot jvs som människor jag vill tror att de älskade mig. Jag älskar de. De blev min familj, mina vänner. Men i höst av 2018 började jag tvivlar på visa läror. Den som fick igång mig var "slutet" och sedan fick vi den boken "the true worship" som visade en bild av hur det ska gå till på Harmagedon🤔 Jag har ett barn som gick genom en svår skolgång men jag kan inte gå djupt i detta. Han blev utfryst i församlingen. Och såna konstiga policys de har när de gäller vad som t ex krävs att blir en odöpta förkunnare eller om man har en man då blir man mer accepterad, jag brukar blir förbanade på den här utrycket "ensamstående systrar är farliga"😠 Det var grupperingar i församlingen de som hade hela släkten, familj och barn som är född i "sanningen" och har andliga mål umgåste tillsammans, om man hade inga såna kvalifikationer blev man utfryst helt och hållet. Om en blev utesluten och har hela släkten i "sanningen" då fick den syster eller bror 6 månader eller 1år att blir återupptagen men om man var ensam oövsett hur mycket man visade att man har ångrat sig det tog många år. Enklare sättet, det finns orättvisa i den organisationen. Föredömar. Self righteousness. "Du är svag andlight så det är bättre att du svara inte när vi har vaktorn och församlingens bokstudier. Fick en långvarig depression, det mer jag kämpade att blir andligt stark och aktiv i "sanningen" det mer morde jag dåligt. Ingeting hjälpte mig. Jag har varit med 22 år men jag har kämpat som fasen och ingeting ändras och mina bön till jehova försvinna i luften nånstans mellan jord och himlen 😂😂aså att man kan blir manipulerad för så många år!!!! Det är kämpigt, jag har lämnat underbara människor bakom mig men för att jag ska mår bra och ta hand om mitt barn måste jag tvärr sticka därifrån blir lite mer självständigt och jag känna att jag har gjort ett bra val. Rakt mot verkligheten🤣
Jag skulle gärna och prata om mig själv lite mer men kanske det blir nån gång i framtiden men jag kan säger att jag är från afrika, fick "sanningen" i mitt land och hela familj är med i jv org. Ha det så gott så länge
submitted by Frihet72 to exjv [link] [comments]


2019.01.02 12:34 Kisangi Behöver du hjälp?

Januari är svårt för många, med känslor, familj, pengar, ångest inför ett nytt år. Behöver du hjälp på något sätt? Dina känslor är inte för små eller för stora.
Kanske behöver din hund mat, kanske behöver DU mat, du kanske vill prata, bara berätta vad som tynger dig, ha någon som lyssnar.
Kramar har jag många om du finns i närheten av Göteborg, och kärlek har jag ännu mer.
Snälla skriv om du känner dig ensam, om du behöver lite pengar till mat eller om du vill spela Overwatch med någon en dag, jag kan heala om du vågar tanka.
Det finns många som bryr sig, jag är en av dem ❤️
https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/
Edit: Är så glad att ha fått läsa alla era meddelanden och texter, även om många av dem är tunga blir jag lycklig av att veta att ni vågat säga något, och att ni försöker förstå er själva och må bättre. För ni förtjänar det, så jävla fint som ni skriver till varandra, det ger mig tro på världen. Du har värde och vi är många som älskar och bryr oss, känns det ensamt tveka inte att skriva till mig, eller någon av de andra fina personer som sträckt ut sin hand i tråden. Försöker svara på alla de meddelandena jag fått under natten, kraschade själv ganska hårt igår kväll men jag klättrar upp 🌸 BNetedit: Kisangi#2816
submitted by Kisangi to sweden [link] [comments]


2018.12.25 08:58 malaka98 Billigt Ritplatta XP-Pen DECO 03 alternativ till Wacom Intuos: bästa ritplattan Jag någonsin testat 2018

Billigt Ritplatta XP-Pen DECO 03 alternativ till Wacom Intuos: bästa ritplattan Jag någonsin testat 2018
Designers, illustratörer och andra kreativa datoranvändare älskar sina ritplattor. För dessa professionella användare är ritplattan ett verktyg som inte kan ersättas av något annat, men även nybörjare kan gynnas av att använda en sådan. Oavsett om du skapar konst eller inte så är en ritplatta med tillhörande penna ett ergonomiskt hjälpmedel som underlättar ditt arbete framför datorn.
Japanska Wacom är mest känt för sina digitala ritplattor , Wacom ritplattor är i allmänhet väldigt dyra . andra tillverkare som XP-Pen och Ugee konkurrerar på flera nivåer. XP-Pen är väl ett märke som ska vara rätt ok för priset. XP-Pen det självklara valet för de professionella användarna, men också för nybörjarna. Nya ritplattan DECO 03 från XP-Pen är den bästa Jag hittills provat på.

Ritplatta XP-Pen DECO 03
Vad är en ritplatta?
En ritplatta är en fristående platta som kopplas till datorn via USB. På den ritar användaren med medföljande penna. När pennan svävar ovanför ritplattan rör sig muspekaren och för att klicka är det bara att röra vid ritplattan med pennan. På så sätt går det att rita på datorn på ett långt mycket mer intuitivt sätt jämfört med att använda datormusen.
Ritplattans form motsvarar datorskärmen. För att klicka längst ner till vänster på skärmen så klickar användaren längst ner till vänster på ritplattan. Pennan och ritplattan är på så sätt fullvärdiga ersättare till datormusen och erbjuder ett ergonomiskt och mer naturligt sätt att använda datorn på, även utanför ritprogrammen. Då pennan är utformad som en helt vanlig penna går det lika bra att använda ritplattan med höger som vänster hand.
Det finns flera saker som kan skilja ritplattor åt. Den största skillnaden mellan olika ritplattor är hur stora de är. En större ritplatta är att föredra om användaren behöver högre precision och kontroll över sitt arbete. En annan skillnad mellan olika ritplattor är antal trycknivåer. Med ett högre antal trycknivåer går det att få ett mer exakt och detaljerat resultat. Vissa ritplattor är dessutom utrustade med multitouch-funktion. Om ritplattan har touchfunktion går det att använda fingrarna för att bland annat styra musen och zooma i bilder. Mer professionella ritplattor känner också av vilken vinkel pennan hålls i, något som är användbart vid illustrationer.

Ritplatta XP-Pen DECO 03
Tips för att komma igång med din ritplatta
Välj den storlek som passar dig bäst. Vissa föredrar en stor rityta, medan andra tycker att det är enklare med en liten. En fördel med en större rityta är att du får högre precision. Om ritytan är för stor kan handrörelserna bli stora och inte så ergonomiska. Om du inte har möjlighet att titta på ritplattorna i verkligheten, så rita upp måtten på ett papper. Då får du en bra överblick över hur stor ritytan är.
Övning ger färdighet. Det är ofta en viss inlärningskurva när du börjar använda ritplattan, men snart kommer du att märka vilket ergonomiskt och smidigt verktyg det faktiskt är. Ge inte upp om det känns svårt i början!
Var inte rädd för att testa olika inställningar. Den förinställda ritplattan passar inte allas behov. Välj dina egna snabbknappar och testa olika typer av verktyg i ditt ritprogram. I inställningarna för penselverktyget kan du justera styrka, storlek och tryckkänslighet. Gör ritplattan till ett hjälpmedel som gör att du kan arbeta snabbare.
Utmärkande egenskaper
Mycket tunn och smidig platta som tar liten plats på din arbetsyta . Styr funktionerna i din programvara via pennans knappar, eller knappanelen och funktionsringen . Arbetsyta: Aktiv rityta på 10" x 5.62" Tryckkänslighet: P05 pennan 8192 nivåers tryckkänslighet. Upplösning: Mycket hög rityteupplösning på 5080 linjetum 。 Anslutning: Inkoppling till dator via USB-C eller trådlöst via integrerad trådlös-funktion . 6 st snabbknappar som kan skräddarsys och applikationsanpassas . Funktionsringen (Keyring/touch ring) ger ytterligare 4 st anpassningsbara funktioner . Systemkrav: Kompatibel med Windows 7, 8 och 10 samt Mac OS 10.10 och senare. Vad ingår: Penna, pennställ, extra spetsar, Rithandske , uppladdningsbart batteri och USB-C-kabel medföljer. Minus: ingen Multi touch-funktion och Tiltkänslighet . Plus: Bra ergonomi, god pennfunktion, lättanvänd Garanti: 18 månader Kontakt: https://www.xp-pen.com

Ritplatta XP-Pen DECO 03
XP-Pen DECO 03 är en ritplatta i formatet A4 som är tänkt för lite avancerad användning, och priset på ungefär 900 kronor är helt klart överkomligt. Med 8192 tryckkänslighetssteg och 5080 lpi upplösning håller den rätt hög klass.
DECO 03 är stadigt byggd och har har en utmärkt ergonomisk slimmad form, stora sköna ytor att vila handen på och 6 rejäla funktionsknappar som kan programmeras. Funktionsringen (Keyring/touch ring) ger ytterligare 4 st anpassningsbara funktioner . Plattan går att vända åt ena eller andra hållet för att anpassas till höger- eller vänsternavigering.
Installationen av plattan var busenkel. Ladda ner drivrutinerna från den officiella supportsidan. Det tar ett tag för programmet att konfigurera datorn men ingen kalibrering eller manuell anpassning behövs. Efter en omstart har du dels en ny muskontroll och dels Windows tabletfunktioner aktiverade, om de inte redan var det.

Ritplatta XP-Pen DECO 03
Köp din ritplatta i rätt butik till rätt pris
Riktigt bra platta för priset . XP-Pen säljer ritplatta XP-Pen DECO 03 vid $90 via sin egen Global Officiell webbutik : https://www.storexppen.com/buy/56.html .
En viktig punkt att nämna är att inte alla butiker har alla tillbehören till ritplattorna. XP-Pen har givetvis allt eftersom de är tillverkarna .
Trådlöst eller kabel
Plattan har givetvis eget inbyggt batteri, då den kan köras trådlöst . Med tanke på att den kan kopplas till datorn med 2.4 ghz Trådlös modul och därmed bli helt trådlös så kan det vara en viktig detalj. Men visst, du behöver fortfarande hålla ögonen på en datorskärm för att se vad du gör.DECO 03 är också vändbar, så det spelar ingen roll om du är höger- eller vänsterhänt. Även inkoppling via USB är möjlig .
Jag testade 2.4 ghz Trådlös modul till en bärbar dator inkopplad med display-port till en stor 4k-tv, och resultatet var en 32 tums ”målarduk” med näst intill omedelbar respons från penna till skärm. Det var ingen skillnad mot att istället ansluta med usb.
Trådlös modul för XP-Pen ritplattor som saknar trådlös anslutning. Räckvidd på upp till 10 m. Uppladdningsbart batteri med upp till 48 h drift (beroende på modell). Laddas via USB (6 h laddtid).

Ritplatta XP-Pen DECO 03 2.4 ghz Trådlös modul
Påkostad penna
Den medföljande pennan P05 levererar dessutom all kvalitetskänsla du kan önska. Den har en skönt betryggande tyngd, utmärkt grepp och ger oss precis den precision vi hoppats på. I vanligt ritplatteläge med P05 ska vi få över 5 000 dpi upplösning och över 8 000 tryckkänslighetsnivåer. En fördel med pennorna är att ingen av dem behöver batteri.

Ritplatta XP-Pen pennan p06
Laddningskontakten är en vanlig USB Typ-C
Laddningskontakten på sidan av XP-Pen DECO 03 är av vanlig USB Typ-C och det betyder att du kan använda alla kompatibla sladdar som använder den kontakten, exempelvis laddningskabeln till din mobiltelefon eller surfplatta.
Fördelen med det är att du slipper packa upp din sprillans nya laddningskabel från lådan och behåller därmed lite av det framtida värdet.
Jag har provat tre olika laddningskablar av typen USB Typ-C och de fungerar alla utmärkt med XP-Pen DECO 03 . Dessutom fungerar det lika bra att ansluta direkt till en USB-port på datorn som exempelvis extraporten i skärmen eller på tangentbordet. Det var ingen synlig fördröjning vilket är positivt.

Ritplatta XP-Pen DECO 03 USB-C
Köp med bra skäl
DECO 03 känner av vilken programvara du använder för t ex bildredigering och anpassar urvalet av snabbfunktioner och kommandon därefter. Dessa nås via de anpassningsbara ExpressKey-knapparna och funktionsringen på knappanelen och valda kommandon visas på datorskärmen (HUD). Grundläggande funktioner som kan kommas åt via knappanelen är panorering, zoomning, rotation och andra navigeringsfunktioner.
Precision i målande rörelser. Du behöver det inte alls för att dra reglage i Lightroom, men den är fenomenal när du utför målande rörelser med Lightrooms justeringspensel och i hela Photoshop samt Illustrator.
Bra och omväxlande ergonomiskt. Axlar, underarmar och handleder som är ansträngda av arbete med mus kan avlastas av ett nytt sätt att arbeta.
Känns proffsigt. Du känner dig mer som ett bildbehandlingsproffs eller en designer. Den känslan är bra för självförtroendet, vilket i sin tur är bra för kreativiteten.

Ritplatta XP-Pen DECO 03 driver
Vilka program kan jag använda till en ritplatta XP-Pen DECO 03?
En ritplatta XP-Pen DECO 03 kan användas till alla program på en dator och kan ersätta den vanliga musen i exempelvis en webbläsare. Bäst lämpar sig ritplattan till program som kräver stor precision av markörens rörelser som i exempelvis Adobe Photoshop, Lightroom, Illustrator, Autodesk Sketchbook och Manga Studio.
Arbetar du med grafik, teckning, friläggning eller CAD-ritningar kommer du få stor nytta av precisionen i en ritplatta. I inställningarna för ritplattan kan du ställa in så ritplattan beter sig olika beroende på vilket program som används. Snabbknapparna kan anpassas till olika funktioner när du växlar mellan olika programvaror.
Jag använder mest I photoshop CC, men har blivit så pass bra med det att jag knappt använder musen längre.
Måste tillägga att jag älskar den och att det har förbättrat hur jag jobbar med bilderna I photoshop.

Ritplatta XP-Pen DECO 03
Slutsats
Trådlös ritplatta XP-Pen DECO 03 som ger naturlig övergång från traditionella penslar och pennor till digitala varianter. Ger användaren möjlighet att göra allt från att skapa konst på frihand och skissa till att retuschera eller editera bilder. Fler eller mer detaljer - https://www.xp-pen.com/goods/show/id/314.html .
Det här är mitt första köp av en ritplatta och den är mycket bättre än vad jag hade tänkt mig.
Funkar smidigt när jag ritar och redigerar bilder på Sketchbook Pro och Photoshop CS5. Jag tycker inte det är nåt problem med pennans knappar då jag vrider på pennan bara när jag inte behöver knapparna, så att tummen inte kommer åt dom.
En väldigt fiffig grej som jag tycker är otroligt bra är att man själv bestämmer vilken åtgärd knapparna, både på plattan och på pennan, ska utföra.
Snygg design och enkel och rolig att använda .
inget är perfekt .Jag rekommenderar starkt en ritplatta DECO 03, oavsett märke som komplement till mus. Det är bra att växla mellan dem.
Jag inga planer på att köpa en ny/annan ritplatta , då denna fungerar jättebra! Jag tycker att tryckkänsligheten är utmärkt, och plattan gör vad den ska. Designen är fin också!
submitted by malaka98 to u/malaka98 [link] [comments]


2018.09.23 17:55 Klaebu Familjeproblem

Hej Sweddit! Är inte säker på att detta är rätt ställe att skriva på men gör ett försök.
Har under en längre tid börjat inse att det fungerar sämre och sämre hemma. Är 19 år och känns som att varje sekund jag är hemma är jobbig. OBS, väldigt, väldigt, lång text.
Mina föräldrar har alltid varit hjälpsamma och trevliga men speciellt min mamma har börjat gå mig på nerverna den senaste tiden. Ett exempel är att hon kan säga åt mig att tex betala en räkning, dock så säger hon det typ 4-5 gånger när hon ser det, typ, "Glöm inte betala denna räkningen. Jag tror att det är denna dagen som förfallodagen är, så du måste betala den innan dess. Det är viktigt att du kommer ihåg att betala räkningen." Även efter att jag har betalat den och sagt det till henne så kan hon fortsätta säga till mig att jag ska betala den. Hon tar också sig friheten till att alltid öppna mina brev och liknande, vilket jag absolut inte tycker är okej och har tagit upp med henne många gånger, dock så verkar hon skita i det för hon fortsätter att göra det. Dessutom känns det ofta som att hon inte lyssnar, då det ofta är så att jag berättar saker som hon sedan frågar efter.
Min syster har jag aldrig heller riktigt kommit överens med, speciellt eftersom vi är så olika. Hon har alltid bara haft några kompisar och är nästan alltid hemma, medan jag ofta umgås med vänner, älskar att socialisera mig och träffa nya människor, vilket hon är tvärtemot. Hon är två år äldre än mig men har aldrig riktigt känts som en storasyster. Hon brukar alltid göra det ytterst minsta här hemma, hon diskar aldrig efter sig, fyller soptunnan till brädden istället för att gå ut med den, låter saker ligga framme, osv. Sen så fort mina föräldrar skäller på oss att vi aldrig diskar och liknande så talar hon för oss båda att vi borde bättra oss, medan jag själv känner mig ganska ordentlig. Att hon går igenom mitt rum för att komma till sitt eget gör bara saken värre. Hon respekterar inte mitt privatliv för fem öre, knackar aldrig, går igenom mitt rum när jag är halvt naken utan att ursäkta sig. Hon kan lätt springa fram och tillbaka genom mitt rum mitt i natten och väcka mig när hon vet att jag jobbar nästa dag. Detta är saker jag påpekat hur många gånger som helst, hon brukar skärpa sig i en vecka men sen är det tillbaka till ruta ett.
Min syster skaffade en lägenhet några veckor tillbaka och då trodde jag allt skulle ordna sig, men gud så fel jag hade. Sen hon skaffat denna då har hon varit hemma mer än vad hon varit i lägenheten. Allt detta gör alla problem tusen gånger värre, när man vet att hon egentligen inte bor här, dessutom är det en av mina största drömmar just nu, att slippa bo hemma. Mina föräldrar har sagt åt henne att hon måste bo i sin lägenhet nu när hon betalar för den, men hon menar på att där inte finns något att göra. Hon vägrar dessutom bjuda över kompisar och sånt till lägenheten för "där finns inget att göra" och "jag orkar inte laga mat för där finns ingen diskmaskin så man måste diska allt förhand". Detta leder till att hon kommer alltid hem över helgen och i bland på vardagar, dock så ligger hon bara på sitt rum hela dagarna och kollar YouTube.
Min pappa har jag sjukt bra relation med, han är en av mina bästa vänner och det är väl han som göra att jag inte helt flippar ur här hemma, jag vill liksom inte förstöra för honom. Det värsta är dock att han och mamma bråkar väldigt mycket, vilket leder till att jag får ännu sämre relation med min mamma då hon aldrig erkänner att hon gör fel eller att hon borde bättra sig, utan alltid skyller ifrån sig på resten av familjen.
Min lillebror har jag också helt okej relation med, så han och jag kommer också för det mesta bra överens.
Det ända som räddar mig är att jag ska upp och säsongsjobba i fjällen till vinter, ser fram emot det otroligt mycket, som sagt, är nog lite översocial som person då jag alltid älskar att ha kompisar runt om mig.
Vet dock inte hur jag ska kunna hålla ut här hemma tills detta. Så fort jag kommer innanför hemmets väggar blir jag frusterad och irriterad hela tiden, speciellt när min syster går genom mitt rum eller när mamma säger åt mig att göra något. Detta är något som aldrig händer när jag är med kompisar, har nästan aldrig blivit sur på någon kompis eller liknande, utan kommer alltid bra överens med andra.
Säger verkligen inte att jag är perfekt, jag borde tex städa mitt rum oftare och liknande, har dock ingen lust till att göra detta då jag ändå inte trivs här hemma i vilket fall.
Har ni något tips hur jag kan stå ut?
Tack för att du/ni tar er tiden för att läsa detta, extremt schysst!
submitted by Klaebu to sweden [link] [comments]


2018.06.26 13:44 hjalpmigreddit Hjälp, jag är olycklig och känner mig fast i en relation.

Jag träffade min flickvän för två år sedan. Detta är mitt första seriösa förhållande. Min flickvän är supermysig, jättesnäll och jag tycker verkligen om att vara med henne. Men jag har aldrig varit så här olycklig hela mitt liv. Det är egentligen två saker som gör mig olycklig. Det första är att jag behöver väldigt väldigt mycket tid för mig själv när jag kan vara ostörd, annars mår jag inte bra. Min flickvän tycker detta är jobbigt och att jag inte spenderar tillräckligt med tid med henne. Ibland kan hon stå och glo på mig jättelänge och jag försöker säga åt henne att jag behöver vara själv, tycker detta är sjukt jobbigt och har försökt förmedla det.    Den andra saken som gör mig så jävla olycklig är att min hälsa har gått rent åt helvete sedan jag träffade henne. Jag har problem med självkontroll, jag kan inte dricka alkohol, då blir jag alltid så full att jag får minnesförluster. Jag kan inte heller ha onyttig mat såsom bakelser och sötsaker hemma, annars äter jag upp allting, på grund av min dåliga självkontroll. Innan jag träffade min flickvän så var detta inget problem, jag undvek situationer med alkohol och jag behövde bara ha viljekraft att inte köpa sötsaker när jag väl var i matbutiken (några minuter i veckan). Nu är det så att min flickvän älskar att baka och att bjuda hem folk (vi bor tillsammans) för att fika. Oftast blir det bakelser och tårtor över. Detta har gjort att jag ätit upp dessa godsaker och jag har gått upp i vikt. När jag träffade min flickvän så var jag i mitt livs bästa hälsa, normalviktig och god kondition/styrka. Nu är jag kraftigt överviktig och orkeslös. En lågpunkt var kanske ett halvår in i relationen när jag insåg hur tjock jag blivit, då mådde jag riktigt dåligt. Jag har pratat med henne om detta men hon vägrar att sluta baka, det är så viktigt för henne.    Jag vet att många säkert tänker att det är väl bara att avsluta relationen. Det är jättesvårt för mig, jag är ganska konflikträdd och vill inte göra någon ledsen eller besviken. Min flickvän har sagt att hon inte skulle kunna leva utan mig och att hon har haft självmordstankar tidigare i livet. Det känns lite som att jag lever under hotet att hon tar livet av sig om jag gör slut. Sedan tycker jag såklart om henne, hon har många bra sidor och jag tycker om närheten och att umgås med henne. Jag saknar det mesta av mitt gamla liv men inte ensamheten. Däremot så var jag hundra procent lyckligare för två år sedan än jag är nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, men jag kan inte fortsätta såhär. Behövde bara ventilera lite och få ner tankarna på papper. Har ni några tankaidéer? Kan man få hjälp av någon psykolog eller liknande för sådana här problem? Känns som min konflikträdsla sätter mycket käppar i hjulen för mig.
submitted by hjalpmigreddit to sweden [link] [comments]


2018.06.14 18:47 MilkOfTehPoppy Mitt avfallsbrev!

Avskedsbrev skulle det stå
Orkar inte med livet nu, så jag säger farväl?... förlåt så mycket att det blev som det blev, men var den ända utvägen från livet och allt jävla skit från pysk fram och tillbaka.. orkar inte med det, får ingen hjälp ändå, fast ett försök till självmord.
Patrik, tack så hemskt mycket för allt! Du har varit en bra polare! Vill inte att du ska bli ledsen eller något, har det garanterat mycket bättre där jag är nu! Hoppas barnen växer upp bra och får en bra framtid!
Vet inte vad mer man ska säga men, det är bättre, får va glad för min skull!! Vet att det är dåligt av mig att lämna allt, ni förstår inte hur dåligt jag mår till och från. Om saken gör det bättre så tänk att jag mår bra där jag är, om det finns något bra, himlen?, helvetet? Vem vet..
Skulle velat skaffa familj och barn men men, går inte när man mår som man mår:(
Mamma förlåt att det blev som det blev, inget är ditt fel så för min skull va inte ledsen!, lova mig det? Har det bra där jag är. Älskar dig över allt annat! Förlåt förlåt, men det är den ända utvägen som gick. Hoppas du får det bra mamma!, flytta in till Linköping istället. Mår du säkert bättre av själv. Rex får du göra dig av med eller ge bort han till någon. Hoppas man får träffa Cesar i himmelen?, om det finns. Men du brydde dig inte mycket när jag mådde dåligt, så du kanske inte bryr dig nu när jag är död med.
Nu skriver jag mina sista ord! Ha det bra med er och snälla jag ber er, för min skull så snälla va inte ledsna, är det ända jag ber om som en sista önskan! Ha det bra med er och ett fint liv!. Har en till önskan, varje år jag fyller vill jag ha en rom ner runnen i graven! Det var allt för mig.
Obs, har inte tänkt att ta självmord idag, men eventuellt i framtiden!
Ville bara kolla med er om det är bra skrivet?, inget jävla tjat om att jag inte ska ta självmord. Seriösa svar uppskattas pz
submitted by MilkOfTehPoppy to swedishproblems [link] [comments]


2018.06.05 20:52 CompetetivePotato9 Är helt utbränd, vad ska jag göra? [Seriös]

Jag är mycket väl medveten om att jag kanske kommer låta som en trött, lat och curlad 90-talist, but please hear me out. Vet ärligt inte om jag bara behöver släppa ut allt eller vad fan som händer.
Okej, iallafall. Vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag är en universitetsstudent som nyligen fick sommaruppehåll, och har sedan ett par dagar tillbaka börjat sommarjobba, ett jobb på 8 veckor. Mitt problem? Jag orkar tamejfan inte. Inte för att jag hellre sitter hemma och spelar CS, är ute och super eller för att ligga i soffan och äta chips, utan för att jag har sådana enorma motivationsproblem för att ens komma ur sängen på morgonen. Mina favorithobbies, som alltid gjorde mig glad, är jag inte ens intresserad av längre vissa dagar. Småsaker, men nödvändiga saker, som att laga mat, diska, städa m.m har mer och mer krävt mer energi för att ens påbörjas på sistone. Vanligtvis är jag så "mentalt" trött att jag bara sitter och stirrar i taket. Visst att jag haft jobbiga dagar innan, men i en sån här lång period och utsträckning har jag aldrig upplevt tidigare.
För att vara helt ärlig så har jag alltid haft lite psykiska besvär, vilket jag vägrat erkänna tidigare. Jag har aldrig sökt hjälp för detta, men är kanske något jag borde. Har alltid haft svårt för att öppna upp mig för andra personer, vilket gör att jag håller många känslor och problem inombords. Bland annat så är jag är ganska känslig, jag övertänker något extremt och får panik över allt och inget. Inget recept för att må bra helt enkelt. Men däremot är jag också ganska måldriven, har ofta en enorm kämpaglöd och ger aldrig upp, toppat med att jag är självständig. Tror jag att jag klarar något själv utan hjälp, så försöker jag med det tills det verkligen inte går längre.
Ett exempel på detta är skolan. Jag älskar det jag pluggar, men har absolut inte lätt för det. Hade inte lätt för det "grundläggande" man läste på gymnasiet heller, men ändå hade jag en stark tro på att hårt arbete alltid lönar sig. Har varit medveten, och inspirerad av mina föräldrar, om att inget här i livet kommer lätt. Man får inget gratis, utan allt kräver en personlig insats. Det är ett spår jag följt sedan jag började gymnasiet 2012.
Nu, dom senaste månaderna, är det som om allt det där är borta. Den sista tiden i skolan gick helt ärligt käpprätt åt helvete för jag hade ingen motivation alls till att plugga. Räknar med att ligga under gränsen till CSN lagom till augusti när skolan börjar igen. Och detta har nu följt med mig till jobbet. Utan att gå in på vad jag jobbar med, så sitter jag mest och stirrar. Jag får svårt att andas, jag börjar svettas och kan knappt prata för att jag får sån panikångest. Varenda muskel i kroppen är fan stenhård, har ont överallt och efter jobbet har jag varje dag en enorm spänningshuvudvärk. På morgonen är jag illamående för att jag verkligen inte vill lämna varken hemmet eller sängen, jag vill bara glida iväg till något högre sinnestillstånd.
Jobbet i sig är ganska tråkigt och enformigt, men ser det ändå som en otroligt bra erfarenhet. Samtidigt så kan det nog vara den bästa arbetsplats jag någonsin arbetat på, socialt sett.
Så, vad fan gör jag? Jag känner att jag inte är rättvis mot varken mig själv, mina kollegor eller min chef genom att stanna kvar på jobbet. Men samtidigt är jag medveten om att jag måste jobba, då den totala utgiften för hyra under juli/augusti är 10 000. Dessutom är det ju inte så snyggt heller att ha en lucka på mitt CV, samtidigt som att jag skulle kunna totalglömma en referens från arbetet till framtiden. Är helt lost alltså, helt ur balans. Från att ha gått från en strukturerad person med en plan för minsta lilla grej i livet, till en person som inte har koll på någonting längre.
Jag vill tillägga att jag inte vill tycka synd om mig själv, och jag vill inte heller att någon annan som läser detta tycker synd om mig heller. Det är mitt eget ansvar; tack vare mig själv jag hamnade här och alltså mitt eget ansvar att ta mig ur. Jag har försökt med regelbunden träning, avslappningsövningar, belöna mig själv när jag gjort något bra osv osv. Men för en gångs skull i mitt liv så känner jag att jag behöver hjälp och råd för att tar mig ur en jobbig sits. Min egen teori är ju att all denna stress och ångest suttit och bubblat inom mig och till slut exploderat, men det är ju en ganska subjektiv åsikt.
Har du läst hela vägen ner hit så uppskattar jag det något enormt, och hoppas verkligen på att någon kan komma med någon bra input som kan hjälpa mig. Kändes till och med som en lättnad att bara skriva detta.
submitted by CompetetivePotato9 to sweden [link] [comments]


2018.05.01 23:08 MarsipanRumpan Min mamma begick självmord för en månad sen och...

Jag tycker helt ärligt Sverige är urusla på självmord. Det är löjligt hur lite vi pratar, undervisar och berättar om självmord. Jag förlorade min mamma den första april 16:20 efter att hon haft bipolär sjukdom i många år. Hennes kamp vart för kraftig och depressionen vann kampen.
Någon stans har jag känt ilska mot henne för att hon gjorde det och lämnade mig när jag har hela mitt liv framför mig, någonstans är jag sur på mig själv för att jag inte gjorde mer men nu känner jag bara ilska på hur dåliga vi är i Sverige på självmord. Jag har gått i skola i 12 år snart, om en månad och en vecka tar jag studenten. Vi har pratat om hur rökning förstör dina lungor, att mobbning gör folk ledsna, att cancer är skit och hur viktigt det är att gå på idrott för att immunförsvaret ska hålla igång. Men inte en ända gång har skolor informerat om depression. Jag har varit livrädd för att förlora mer människor omkring mig efter det här och folk tycker nästan det är konstigt att jag pratar om ämnet. Det är nästan så man vill mörklägga att hon begick självmord efter det hände. Nu kan jag inte prata om hur en arbetsplats ser på depression och självmord då jag aldrig varit fast anställd. Jag pratar strikt ur min syn.
Jag pratade med mina vänner om de någon gång under sitt liv funderat på att begå självmord, och 5 av 6 svarade ja. Det kanske är tonårsproblem, det kanske är allvarligt, vad vet jag. Men de öppnade upp sig och dem hade tänkt på det någon gång. Detta kanske inte säger något om hur det ser ut. Men enligt en snabb googling så visar denna sida ett intressant citat, det står det följande "Eftersom dödligheten bland unga i Sverige är låg utgör suicid den näst vanligaste dödsorsaken bland personer i åldern 15–29 år", detta var 2016 och då dog cirka 190 personer via självmord i åldern 15-29. (Detta räknar såklart inte med misslyckade försök) och ändå så är det ingen som vill prata om ämnet.
Min mormor hade cancer när jag var barn, och även fast även hon förlorade sin kamp med en väldigt annorlunda sjukdom än bipolär så såg situationen väldigt annorlunda ut. Hon fick behandlingar gratis, dem gjorde allting, de tittade till henne nästan dagligen, hon hade rutinkollar och så vidare. Men när min mamma försökte begå självmord och misslyckades så vart hon inte ens tvingad att gå till terapi, de släppte henne någon dag efteråt och sen var det inte mer än så. Pratade inte med familjen om vad vi skulle göra eller hur vi skulle bete oss. Det bara var.
Känner rent politiskt också att vi skulle tjänat otroligt mycket pengar om vi satte in mer vård åt deprimerade och instabila människor. Varför? Vård är dyrt? Drygt en människa om dagen hoppar framför tåget i Sverige (Min source är en lokförare som pratade med oss efter det med mamma hände, så vet inte om det är sant eller inte. Hon berättade att det är något man får lära sig i deras utbildning... Har helt ärligt inte faktakollat)
Det som händer då är att folk sitter fast på tåget, kommer sent till jobb och så vidare. Tågtrafiken står stilla i flera timmar. Det kommer poliser som lär identifiera och informera familj. Det kommer folk som lär "städa upp" röran. Och sedan lär trafikverket betala för den dödes begravning plus ge arvingen en summa pengar som "skadestånd." Det är flera 100 000 kr vi snackar om totalt. Och detta händer ofta i Sverige.
Jag skulle aldrig gjort detta inlägg, för jag såg det heller inte som en grej som faktiskt kan hända. Men nu när det är verklighet så tycker jag att det är otroligt synd att ingen under hela min livstid har pratat om det. Vill bara sprida det, ta hand om era nära och kära. Säg att ni älskar dem, speciellt ifall ni vet att de har haft problem med saker i deras liv. Era vänner kan ha något sjukt jobbigt som har hänt utan att berätta det, bara att visa att ni finns där kan göra otroligt mycket förändring.
Tack till alla som läste detta långa och sena inlägg på kvällskvisten.
submitted by MarsipanRumpan to sweden [link] [comments]


2018.04.23 18:38 tabse Jag blev precis dumpad pga min hemska uppväxt

Jag känner bara att jag behöver prata av mig...
Tjejen jag har träffat i några månader har regelbundet frågat mig om mina ärr och jag brukar försöka undvika att prata om det för jag tycker det är jobbigt men jag valde att berätta för henne för en vecka sen och idag dumpade hon mig för hon sa att det var för mycket för henne att hantera.
Jag tänkte att det kanske är dags att försöka äga mitt förflutna så här har ni berättelsen om min uppväxt som jag håller hemlig för de flesta jag känner:
Jag föddes i Johannesburg i Sydafrika till en svensk mamma och en (vit) sydafrikansk pappa. Mamma var sköterska och pappa var kirurg och de träffades när de jobbade för läkare utan gränser i Uganda och Kongo. Jag vet inte vad de såg eller upplevde där men de blev båda alkoholister strax efter de fick mig.
Mamma slog mig regelbundet. Pappa slog mig också men inte alls lika ofta, han slog mest mamma. Jag hade nästan ingen koppling till Sverige när jag var liten. Mamma pratade ingen svenska till mig, vi pratade endast engelska i hushållet, men hon gillade att baka kanelbullar. Den enda svenskan jag kunde, lärde jag mig över telefon från min moster som är 12 år äldre än mig. Hon ringde ner och övade på sin engelska och lärde mig några enstaka svenska ord men de enda som satte sig var hej, hej då och jag älskar dig.
När jag var 8 år så blev pappa av med jobbet pga sin alkoholism. Det tog hårt på honom och han började dricka tidigare på dagen och slog mig mer, han och mamma bråkade också väldigt mycket. Bara någon månad efter så dog mormor i en bilolycka (morfar dog av cancer innan jag föddes). Mamma åkte till Sverige för begravningen men jag och pappa stannade hemma i Johannesburg. Mamma var i Sverige i ungefär en månad och medan hon var där började pappa planera en flytt till Durban då han hade kontakter på ett sjukhus där. När mamma kom hem från Sverige var hon en helt annan person i typ en vecka. Hon var glad och sprallig och hade språng i benen. Hon drack fortfarande men hon slog mig inte. Men hon var snart sitt gamla vanliga jag igen. Ungefär en månad efter det inträffade den värsta dagen i mitt liv. Allt som kommer här efter bör kanske tas med en liten nypa salt då det är taget ur mitt minne som en traumatiserad 8-åring och lite info som jag fick efteråt.
En vanlig lördag då vi alla tre var hemma så ställde jag lite frågor till mamma om Durban och vår flytt dit. Antagligen hade inte pappa berättat för henne om denna planen och han blev helt rasande på mig och mamma. Han och mammade skrek och slängde saker mot varandra och efter en stund tog pappa tag i mig och började slå mig. Då gick mamma ut ur rummet och när hon kom tillbaka hade hon en liten revolver i handen. Hon kom in i rummet och utan att säga ett ord sköt hon pappa i huvudet. Han föll ihop i en hög på golvet framför mig och jag och mamma började storgråta. Hon tittade mig i ögonen och höjde pistolen mot sitt eget huvud och fick en blick av fullkomlig förtvivlan i sina ögon medan jag skrek "No, mom, please no!". Då vände hon revolvern mot mig och avfyrade ett skott som snuddade/träffade mig i sidan av magen. Jag hoppade till och började springa mot köket och då sköt hon två skott till, ett som träffade en lampa bredvid mig och ett som träffade mig i benet precis övanför vristen. Mitt skenben bröts och jag kollapsade på golvet. Mamma gick in i köket, lutade sig mot diskbänken och sköt sig själv i magen. Hon kollapsade på golvet och kastade bort revolvern. Jag kröp fram till henne och hon kramade om mig medan det rann blod ur munnen på henne. Hon pratade svenska med mig men jag kunde inte förstå något utom att hon kallade mig älskling. Jag svimmade och vaknade senare upp på sjukhus. En polis satt med mig men svarade inte på några av mina frågor. Efter någon/några operationer till så vaknade jag upp med min moster bredvid mig. Vi fick veta att mamma var död och pappa var i en koma. Pappa dog någon vecka senare och när jag lämnade sjukhuset åkte jag med min moster till sverige.
Min moster är världens bästa människa. Hon tog hand om mig helt ensam som 20-åring och gav upp sin ungdom och sin plan att plugga för att ge en pojk hon hade träffat typ 3 gånger i sitt liv en andra chans till en barndom. Efter ett par år så adopterade hon mig och jag har kallat henne för mamma sen jag var 10. När jag var 19 fick hon sin andra chans att plugga och vi började båda plugga på universitet, dock på olika skolor. Några år senare så gifte hon sig och idag har jag två småsyskon(kusiner) som inte vet hela storyn men som älskar sin adopterade storebror.
Jag har ärr och mardrömmar och svårt att öppna upp och lita på folk men utan världens bästa morsa från 8 års ålder hade jag nog varit en helt annan och mer fuckad människa.
Det här tog tid och tårar att skriva men det känns rätt bra just nu.
Edit: Jag har gått i terapi av och på sen jag kom till Sverige och jag går idag på anti-depp/ångest.
Edit2: Tack så jättemycket för all kärlek och all respons, jag lovar att läsa alla kommentarer och svara på alla frågor imorgon. Jag blev inspirerad av er och har spenderat kvällen med en nära vän som känner till storyn men gått mer på djupet och berättat för honom om de positiva minnen jag har av mina biologiska föräldrar.
submitted by tabse to sweden [link] [comments]


2018.04.15 17:20 pedoreus Sverige har fan ballat ur.

Sverige har ballat ur. Jag som själv har invandrar bakgrund kan och bör säga emot. Min morsa kom hit när hon va 15 år, min farsa när han va 20. Båda mina föräldrar har gjort sitt absolut bästa för att passa in i samhället och för att bli en del av Sverige. Jag tänker göra precis som dem, en vacker dag när jag har mina barn, tänker jag också göra mitt bästa för att bygga upp säkerhet och ett bra liv åt dem.
Min mamma kom hit och fick några små pengar i fickan om månaden, och jag menar verkligen små.Min mamma fick aldrig SFI kurser, eller bidrag, min mamma blev bosatt i en Svensk familj i Dalarna, utan någon kunskap om varken Sverige eller Svenska eller Engelska, hon kunde bara tala Persiska (Farsi).
Hon blev lämnad i fred och fick klara sig själv. Ändå så lärde hon sig Svenska och kunde assimilera sig i samhället, hon lärde sig till den nivån att hon idag jobbar som Svensklärare.
Med detta sagt vill jag inte skryta eller säga att "min mor är bättre än din" bara för att hon gjort rätt. Trotts motgångar i ett helt nytt och främmande land klarade hon sig, varför? Jo för viljan av ett bättre liv för sig själv, men samt för mig och min syster.
Men idag, så är det inte likadant som det va förr, idag får dessa "nya" invandrare mycket MYCKET bättre standards än vad mina föräldrar fick då. De är bortskämda. Jag säger inte att det va bättre förr, eller bättre nu, jag menar mer att det inte finns någon balans.
Mina föräldrar, båda två assimilerade i detta land, har jobbat för att kunna vara där dem befinner sig idag, de har betalat skatt, gått i skolan, betalar fortfarande av sina studielån och lever ett rätt normalt liv i medelklassen. Det är inte lätt att kunna komma till ett helt nytt främmande land, och bygga upp en framtid, när man är 15 år. Vart är kämpar glöden, vart är viljan av ett bättre liv ? Varför ska vissa få en sån stor del av kakan, när det är vi, arbetarna som betalar för den. Vart fan är min bit ? Det är vi som borde komma först, inte någon person som satte sin fot på denna mark för några månader sedan, inte heller en Svenskfödd person som kallar sig för politiker. Vi, det vanliga folket har byggt upp detta land, inte dem.
Att hjälpa människor i nöd är inte fel, men när Sverige glömmer bort sitt egna jävla folk, självklart skapas det problem, ilska och hat. Det finns så otroligt många problem idag, som inte bör finnas i Sverige, om vi har så jävla mycket pengar som de säger att vi har varför sker det då inte en förändring?
Det är en självklarhet att en massinvandring leder till ökad kriminalitet, men tro mig, de invandrarna och Svenskarna som redan bott i Sverige ett tag, och som fortfarande bor i de utsatta områdena vill inte leva med rädsla, det va en av de anledningarna till varför det kom till "trygga" Sverige, för att fly från hur deras liv såg ut förr.
De flesta vet inte detta, men när kriminella blir arresterade i förorten, så applåderar de Svenskar och invandrare som ser. De drömmer precis som du och jag om en bättre framtid.
De fyra största problemen vi har idag, enligt mig är: 1. Sjukvården 2. Bostadsbristen 3. Invandringen 4. Media. Allt detta går att lösa med rätt tankar och planer. Allt detta är även kopplat till de ena och de andra, problem skapar problem, lösningar skapar lösningar. Jag kan fortfarande inte säga att det finns ett enda parti som är lockande för mig, alla är lika mycket skitsnack.
Båda mina föräldrar är ej religiösa, men de tror på något större än dem själva. Med detta sagt vill jag inte säga att det är dåligt med religion, jag själv är en Ateist men respekterar allas rätt att få tro precis på vad dem vill.
Utan det jag försöker säga är att, nej alla invandrare är inte muslimer som vill ha sharia, nej alla svenskar är inte heller rasister som hatar "svartskallar" för att det säger emot. "Det land du befinner dig i, dem lagarna och reglerna ska du acceptera och följa", detta är ett stycke från koranen som jag håller med om, jag kanske inte översatt det 100% rätt, men principen består.
Men själv, tror jag inte på någon bok eller skrift som helig, ser det som kunskap, inte kunskap som alltid är rätt, men kunskap som kanske va relevant för 2000 år sedan, vissa saker kan vi alltid ta lärdom av, historian är fylld med kunskap om hur vi ska kunna bli bättre. Detta är dock min åsikt, och om någon religiös individ vill ta åt sig, och bli ledsen, sorry, not sorry. Detta gäller dock inte endast koranen, det gäller alla de heliga skrifter från Buddism till Kristendom, alla har något att lära ut, men alltid med en stor nypa salt, det är ju trotts allt historia.
Det som dock stör mig är hur de "nya" invandrarna behandlas, varför ska folk som inte är ifrån detta land få så mycket mer än mig, som bott här hela mitt liv, som har betalat skatt och försökt bidra till samhället med att jag vill utbilda mig och jobba. Nej jag säger inte att vi inte ska hjälpa till, men vi ska inte glömma bort vem det är som faktiskt hjälper, det är inte politikerna som betalar för dem, det är vi.
Jag kommer alltid se mig som svensk, med en Persisk(Iran)bakgrund lika mycket som jag kommer se mig själv som ett utav de miljontals djur på våran planet. För det är precis allt vi människor är, lite smartare apor, som står rakt på en flygande boll i universum. Jag vill helt enkelt att Sverige idag ska ta lärdom av de misstagen de gör, inte fortsätta göra om dem.
En av de sakerna idag som stör mig mest är hur Vänster och Höger alltid ska hålla på att förstöra, ena sidan är jättebrutal, och den andra sidan är fylld med censur. Detta går ju fan inte, när ska folk ta lärdom av historien och inse att det ska inte finnas några jävla färger eller någon sida.
Enligt mig så har inga rasister, oavsett om de är vita, svarta, rosa, gula, gröna, bruna eller vilken som helst av färgerna plats i Sverige. Alla de som vill komma till Sverige och berika kulturen gör rätt, alla som vill komma hit och ändra på kulturen gör fel. Vi ska ha ett fritt samhälle, där människor ska få ha rätten att kunna va kritisk tänkande, istället för får som följer en flock. Människor ska få ha rätten att känna sig bekväma med vem dem är, men inte tvinga på andra sina syner, för lets face it, alla ser olika på saker och ting.
I ett land som Sverige, så ska det fan inte finnas Sharia lagar eller shariapoliser i vissa förorter, det ska inte finnas så otroligt mycket kriminalitet, det ska inte ens finnas en religiös makt alls, för religion är något helt personligt. Ge polisen de resurser de behöver, ge sjukvården de resurser de behöver för att göra samhället till en bättre plats. Det är ju vi som jobbar för pengarna, har inte vi någon rätt att säga vart det ska gå ?
Jag har inte de bästa lösningarna till problemen, det är inte vad jag försöker säga, jag försöker helt enkelt säga att vi måste kunna få ta upp problemen som vi har, och inte bli skyltad som något vi inte är bara för att vi vågat prata om de. Jag må vara från en invandrar bakgrund, men jag älskar Sverige, jag ser mig själv som Svensk och det kan ingen ändra på, jag har min rätt som människa att få kunna känna precis som du kära läsare. Jag vill inte bli hatad för hur jag ser ut, jag vill tas på allvar, för jag gör samhället lite bättre med att våga prata om de problem vi har, istället för att låta dem sjunka under radarn som våra politiker gör. Vi har en stor väg att gå, och jag är glad att få kunna gå den vägen. Men ärligt talat, det är dags att sluta i en värld baserad på hat och kärlek. Vi måste bli realistiska.
Till er som orkat läs hela min text, vill jag gärna säga tack för din tid, men nu är det så att denna "blatten" har talat färdigt. Tack för att du orkar läsa!
submitted by pedoreus to sweden [link] [comments]


2018.01.22 10:40 Ogdrol [Seriös] Mår dåligt, och oroar mig konstant

Går rakt på sak, jag har mått skitdåligt i princip hela 2017 har även under 2017 försökt att strypa mig själv ett par gånger, samt haft nästan dagliga tankar om självmord. och till och med nu i 2018s början (typ första dagarna) kom händerna mot halsen på mig per automatik.
Förutom detta hade jag en extremt jobbig olyckshändelse förra veckan, då min pappa är mitt supportsystem, och han var på semester i en vecka, han är alkoholist samt har han tagit tabletter mot rökning och alkohol, vilket har haft bra effekter på rökningen iaf, däremot är rökningsmedicine den farligare vad jag vet då det är Champix.
I alla fall under semestern hade han börjat dricka och glömma av prylar som att ta sina sprutor och sådant och massa annat med mediciner, och började bara röka och supa mer och mer, jag vet inte allt då det var min mor som var med honom.
I vilket fall som helst, har pappa blivit extremt förvirrad, och pratade väldigt osammanhängande, blev väldigt aggressiv och så vidare, det hela slutade med att han var tvungen att gå till akuten, detta var för en vecka sedan och han är fortfarande där men vi vet bara att han lever och är fortfarande förvirrad.
Eftersom min pappa är mitt supportsystem och varit det i en väldigt lång period. så känns det väldigt kasst hemma och varje dag känns i princip som en mardröm, har i princip gråtit varenda dag. Har även ADHD och studerar på universitet.
Jag är mest orolig för min fars liv och hans beteende, vill mest att han skall bli som han brukar vara, vad vi fått höra är han fortfarande förvirrad, han skall även gå på behandlingshem i vad jag hört max 6 månader, Vi har även fått problem med ekonomin här hemma då vi inte har tillgång till hans bankkonto, då det är han som oftast tar hand om räkningarna och vi för över pengar till det kontot.
känner mig själv sönder krossad, som att jag har problem att gå upp ur sängen och annat ibland, när jag har föreläsning eller dylikt, (jag älskar programmet jag går på) har inte jättemånga jag umgås med på universitetet. Har känt mig som släktens skam ett tag också.
Kan inte komma på något annat att skriva och det känns som om jag borde ha något mer.
submitted by Ogdrol to sweden [link] [comments]


DÖDEN...  VLOGG DIVERGENT: (2017) - Official Trailer DIVERGENT: (2017) - FILMEN Profetia: Det Är Bara En Tidsfråga! - YouTube VAKNA SVERIGE - Bella Malekian Malmö Dansakademi Saker jag älskar! / Things I love! Klädstil (fashionstyle) klackskor, kawaii skirts/kjolar, seifuku Visar vad jag har köpt - YouTube

Vad Jag Önskar Dig I Det Nya Året - Hennes Vag

  1. DÖDEN... VLOGG
  2. DIVERGENT: (2017) - Official Trailer
  3. DIVERGENT: (2017) - FILMEN
  4. Profetia: Det Är Bara En Tidsfråga! - YouTube
  5. VAKNA SVERIGE - Bella Malekian Malmö Dansakademi
  6. Saker jag älskar! / Things I love! Klädstil (fashionstyle) klackskor, kawaii skirts/kjolar, seifuku
  7. Visar vad jag har köpt - YouTube

This video is unavailable. Watch Queue Queue. Watch Queue Queue Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Och under den hårda initieringsfasen som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina ... Siavosh Derakhti har uppmanat Sverige till att sluta hata och börja älska samt berätta om vad vi älskar om vårt Sverige. På detta sätt för vi människor samman och visar att vi alla har ... Döden är min största rädsla... Ta hand om de ni älskar ... Jag glömde säga att kan vi nå mer en 48 prenumerera snälla 🥺 då är du bäst ️ ️ ️ unicona älskar alltid dig ändå om du inte gillar dem älska dig själv var di... - saker jag älskar om klädstil. älskar korta kjolar, annorlunda skor, seifuku/sailorfuku, snygga/coola garters legs. - Bor i / Live in - Sweden Stockholm - Tjej - Adopterad - Född i 1997 (18 år) Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Och under den hårda initieringsfasen som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina ...